Sanna Backman

 Jag går alltid och längtar i ca nio månader på att sommaren ska komma och blir näst intill deprimerad av vintern och dess mörker. Och varje gång blir jag lika besviken.. eller oftast iaf. Sommaren försvinner i ett svisch och man står där och undrar vart sommaren tog vägen och vart solen är? I år är första gången som jag tycker att sommaren går på tok för långstamt. Det är även första gången som jag längtar tills Juli är slut. Kanske första och sista gången. och kanske första gången som jag tror att vintern kommer att bli bättre det här året. För i år när Juli tar slut så fyller jag 18 och i höst ska jag försöka ta mitt körkort.

Nu om det skulle hände att det blev sol skulle jag få lite ångest. Ångest över vad jag ska göra när det äntligen är sol. Jag vill picknicka med mina tjejkompisar eller med Richard i slottsparken samtidigt som jag vill vara ute på havet och åka vattenscooter eller ligga på gräsmattan och sola med en bra bok och på kvällen vill jag sitta och mysa på klipporna, ha grillfest eller vara hemma med min familj och kanske spela kubb. Det finns så mycket jag vill göra den dagen så jag nästan klyvs. Eftersom jag lever för solen så vill jag komma ifrån det kalla och regniga sverige och flytta utomlands till ett varmt ställe där det inte gör någonting om jag råkar jobba en solig dag för det kommer att komma minst 4 till samma vecka, slippa gå i mörker i nästan 8 månader för att sedan få tre halv soliga månader. Jag vill kunna njuta av solen utan att behöva känna att jag ska vara någon annanstans. Jag vill kunna njuta av en riktig sommar.

Nu ska jag äta lite.

Hörs?