Sanna Backman

Klockan tjugo i fem vaknade jag med ett ryck och var helt vaken. Jag försökte somna om men när jag bara låg och rullade tummarna i en halvtimme så gick jag upp. Mamma och pappa var också vakna och hade som jag haft svårt att sova. Jag som egentligen har sovmorgon till halv åtta känner mig lite blåst på en sovmorgon.

Det känns jättetrist att vara hemma igen. Vi fryser och saknar värmen, vi kollar på klockan och räknar snabbt ut vad hon är nere i Thailand. Men det positiva med att ha kommit hem är att det har blivit ljusare ute. Normalt när jag gick upp innan vi åkte var det ju kolsvart, men nu är det redan ljust. Självklart är inte det de ända positiva, det ska bli kul att få träffa att folk man har saknat.

Kortet är ifrån Krabi och Railey east beach. Det är ebb så vattnet har dragit sig undan och träden(dom ska normalt stå i vattnet) och båtarna står på land. Klockan kan inte vara mer än strax efter fem och min mamma gick ner till stranden för att kolla på soluppgången.



Igår var Sara O hemma i stan. Det är så skönt att bara kunna ringa och träffas utan planering. Skulle vi träffas annars är det kanske mer än 20 mil från dörr till dörr. Det är så skönt att bara kunna prata. Och det är så skönt och roligt att lyssna på ditt kvitter när du har bra nyheter.

Jag tänkte hoppa in i duschen nu och bege mig till skolan ändå trots min sovmorgon.

Vi hörs!
- Susanna